Artiklar från Maqs

Förorenad mark — Vems ansvar?

Christina Rydell Ahlström, Fastighetsrätt, Magnus Bengtsson, Miljörätt

Vem är juridiskt ansvarig när ett mark- eller vattenområde, en byggnad eller en anläggning förorenas — den som äger fastigheten eller den som bedrivit den förorenande verksamheten? Christina Rydell Ahlström och Magnus Bengtsson på MAQS Göteborgs- och Malmökontor reder ut begreppen.

Vad är en föroreningsskada?
Vad som avses med föroreningsskada anges i 10 kap. MB . En föroreningsskada är en miljöskada som genom förorening av ett mark- eller vattenområde, grundvatten, en byggnad eller en anläggning kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. Utöver att det konstaterats att en fastighet är förorenad krävs alltså att en risk föreligger för människors hälsa eller miljön.

När det är konstaterat att en fastighet är förorenad som kan medföra en skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön kan tillsynsmyndigheten ställa krav på undersökningar och saneringsåtgärder.

Vem bär ansvaret ?
De bestämmelser i miljöbalken som reglerar ansvaret för utredning och efterbehandling återfinns huvudsakligen i 2 och 10kap. MB. Huvudregeln återfinns i 2 kap. 8 § MB, den s.k. polluter pays principle. Den som bedriver eller har bedrivit en verksamhet eller vidtagit en åtgärd som medfört skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön,ansvarar för att skadan avhjälps i den omfattning det kan anses skäligt enligt 10 kap. MB.

Det är alltså primärt verksamhetsutövaren som bär hela ansvaret — men inte alltid. I vissa fall kan ansvaret ligga på fastighetsägaren. Låt oss gå igenom skillnaderna.

Verksamhetsutövarens ansvar
Det är primärt verksamhetsutövaren som bidragit till föroreningsförekomstensom har ett ansvar för avhjälpande. Detta förutsätter dock att verksamheten pågått efter den 30 juni 1969 och verkningarna av verksamheten alltjämt pågått efter den 1 januari 1999. Det är inte möjligt att kringgå ansvaret genom att överlåta den miljöskadliga verksamheten.Preskriptionslagens bestämmelser gäller inte. Det innebär att ansvaret är evigt. Verksamhetsutövaren är ansvarig för deföroreningar som verksamhetsutövaren har bidragit till i den utsträckning som det bedöms skäligt. Om flera verksamhetsutövare orsakat föroreningen ansvarar de solidariskt.

Fastighetsägarens ansvar
I de fall det inte finns någon verksamhetsutövare som kan bekosta eller utföra ett avhjälpande är densom förvärvat den förorenade fastigheten ansvarig. Detta förutsätter dock att fastighetsägaren förvärvat fastigheten efter den 31 december 1998. En fastighetsägare kan alltså få ett sekundärt ansvar.

För utkrävande av ansvar krävs vidare att fastighetsägaren vid förvärvet kände till föroreningen eller borde ha upptäckt den. Det finns dock ett undantag, nämligen privatbostadsfastighet där det krävs faktisk kännedom. Ett eventuellt ansvar är vidare beroende av hur fastigheten förvärvats. Den som ärvt en förorenad fastighet eller förvärvat fastigheten genom fastighetsreglering kan exempelvis inte åläggas ett ansvar.. På samma sätt som för verksamhetsutövare föreligger ett solidariskt ansvar för det fall det är flera fastighetsägare som förvärvat fastigheten efter den 31 december 1998.

Avslutningsvis…
Vid överlåtelse av en verksamhet eller fastighet kan parter träffa avtal om vem ska bekosta efterbehandlingsåtgärder. Dessa avtal gällerparterna emellan, men inte i förhållande till tillsynsmyndigheten. Tillsynsmyndigheten kan förelägga om ansvar oavsett vad parterna har reglerat sinsemellan. Avtalet får dock betydelse på så sätt att en ansvarig adressat kan regressa mot den andre parten oavsett om miljöbalkens bestämmelser om solidariskt ansvar gäller eller inte. Vi rekommenderar därför att hantera och reglera föroreningsansvaret vid överlåtelse av fastighet eller verksamhet.

Kontakta