Biluthyrning anses inte utgöra en överföring till allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk

2020-05-05

Den 2 april 2020 meddelade EU-domstolen dom i mål C-753/18 och ytterligare en dom kan läggas till den serie av avgöranden där frågan om vad som utgör en överföring respektive återgivning till allmänheten av upphovsrättsligt skyddade verk successivt tydliggjorts.[1] I det aktuella avgörandet fann EU-domstolen att uthyrning av bilar utrustade med en integrerad radiomottagare inte ansågs utgöra en överföring av musikaliska verk till allmänheten. Avgörandet väcker dock intressanta frågeställningar rörande vad som kan utgöra en överföring till allmänheten och vad som enbart är att tillhandahålla de fysiska förutsättningarna för en sådan överföring av upphovsrättsligt skyddade verk.

Målet har sin bakgrund i ett antal frågor ställda av Högsta domstolen i Sverige till följd av två separata svenska mål mellan biluthyrningsföretagen Fleetmanager respektive Nordisk Biluthyrning och rättighetsorganisationerna STIM respektive SAMI. Tvisten, som inleddes under 2015, rör den huvudsakliga frågeställningen om ett biluthyrningsföretag ska betala ersättning till rättighetsorganisationerna för tillgängliggörande av musikaliska verk till allmänheten genom att tillhandahålla bilar utrustade med radio för korttidsuthyrning till allmänheten. Utgången i de båda målen blev olika i underinstans varvid målen kom att överklagas till Högsta domstolen. Högsta domstolen beviljade prövningstillstånd och begärde därefter förhandsavgörande från EU-domstolen rörande frågan om uthyrning av bilar utrustade med radiomottagare utgör en överföring till allmänheten i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2001/29 och en återgivning för allmänheten i den mening som avses i artikel 8.2 i direktiv 2006/115.

Det följer av EU-domstolens praxis att bedömningen av om det är fråga om en överföring till allmänheten görs med utgångspunkt i två kumulativa förutsättningar nämligen överföring av ett skyddat alster och en allmänhet som överföringen är riktad till. Vidare att en överföring till allmänheten kan föreligga under ett stort antal omständigheter som går utöver ramarna för en enkel direkt överföring av verk. Exempelvis har ett hotell som ger sina rumsgäster tillgång till skyddade alster genom att placera tv-apparater i rummen och med dessa apparater sprida alstren via en televisionssignal som mottas via centralantennen, ansetts utgöra överföring till allmänheten (mål C-306/05 SGAE). På samma sätt förhåller det sig om hotellet tillhandahåller utrustning för att lyssna på CD-skivor och själva skivorna i sig (mål C‑162/10 Phonographic Performance). Däremot om enbart de fysiska förutsättningarna för en överföring tillhandahålls innebär det inte att detta utgör en överföring till allmänheten (se skäl 27 i direktiv 2001/29) utan det krävdes ett medvetet agerande att just ge tillgång till ett skyddat verk från användaren för att det skulle blir fråga om en överföring till allmänheten.

Frågan i det aktuella fallet som EU-domstolen således kom att fästa särskilt fokus vid var om biluthyrningsföretagens agerande avsiktligen (se punkt 32 i mål C-753/18 med hänvisning till mål C-610/15) syftade till att överföra skyddade alster till allmänheten och således utgjorde något mer än att tillhandahålla de fysiska förutsättningarna för en överföring. EU-domstolen fann att tillhandahållandet av en radiomottagare som är inbyggd i en hyrbil och som gör det möjligt att utan ytterligare åtgärder från uthyrningsbolaget ta emot marksändningar som är tillgängliga i det område där bilen befinner sig skiljde sig från sådana överföringar genom vilka tjänsteleverantörer avsiktligt överförde skyddade verk till sina kunder genom att överföra en signal till mottagare som de har installerat i sina lokaler (min kursivering) (se punkt 35 i mål C-753/18).

Den ställda frågan besvarades följaktligen nekande. Artikel 3.1 i direktiv 2001/29 respektive artikel 8.2 i direktiv 2006/115 ska tolkas så, att uthyrning av bilar utrustade med radiomottagare inte utgör överföring till allmänheten respektive återgivning för allmänheten.

Det lämnade beskedet kan dock tyckas underligt i ljuset av EU-domstolens tidigare praxis. Att utrusta hotellrum eller lokaler för träning med TV-apparater och CD-spelare har ansetts utgöra överföring till allmänheten och man kan ställa sig frågan på vilket sätt detta agerande skiljer sig från att utrusta en bil med en radiomottagare. Den skillnad, som ur EU-domstolens relativt korta avgörande kan utläsas, är att tjänsteleverantören i de tidigare fallen utöver att ha installerat den tekniska utrustningen även har överfört signaler till denna utrustning exempelvis genom att överföra TV-sändningar. Det förhållandet att en radiomottagare i regel är grundutrustning i en bil och såsom EU-domstolen anger ”inbyggd” indikerar att EU-domstolen redan av det skälet ansåg att ett avsiktligt agerande att tillgängliggöra upphovsrättsligt skyddade alster saknades. Det var därtill i målet ostridigt att biluthyrarna inte överförde några signaler till bilen.

EU-domstolens avgörande avser givetvis en specifik och begränsad situation och innebär inte i sig att EU-domstolens tidigare praxis på något sätt förändrats. Det är emellertid tänkbart att den tekniska utvecklingen och konsumenternas efterfrågan av ständig uppkoppling samt möjlighet att ta del av upphovsrättsligt skyddat material kommer leda till att utrustning för att ta emot innehåll kommer att öka. Det är inte osannolikt att inbyggda skärmar, mikrofoner och högtalare kommer att finnas i lokaler (privata bostäder, hotell, restauranger och gym), bilar, elcyklar, tåg och flyg för fri användning. Dessa är därtill uppkopplade mot varandra och mot användaren. Det är möjligt att efterfrågan i framtiden kommer vara så stor att utrustningen installeras redan vid tillverkningen och att det inte är en möjlighet för tjänsteleverantören att ta bort eller inaktivera den. I en sådan situation skulle, i ljuset av EU-domstolens avgörande, det vara möjligt att agerandet enbart utgör ett tillhandahållande av de fysiska förutsättningarna för en överföring om inte tjänsteleverantören vidtar ytterligare åtgärder såsom att ge tillgång till wifi (vilket i sig är en fråga som varit föremål för EU-domstolens prövning i C‑484/14) eller faktiskt vidaresända TV- eller radiosändningar till utrustningen ifråga. Vi är emellertid inte där ännu och rättsläget är, i vart fall för biluthyrare som tillhandahåller inbyggda radiomottagare i sina hyrbilar, klart.

[1] Den fråga som berörs i målet gäller just överföring till allmänheten respektive återgivning för allmänheten. Enligt gällande praxis ska ”överföring till allmänheten” (som används i direktiv 2001/29) och ”återgivning för allmänheten” (som används i direktiv 2006/115) tolkas så att de har samma innebörd (Mål C-753/18, p 28). I denna analys kommer därför ”överföring till allmänheten” att användas löpande

 

Har du frågor rörande hur du i din verksamhet får använda dig av upphovsrättsligt skyddade verk är du välkommen att kontakta oss.

Kontakta