Färskt avgörande från Högsta domstolen om prövningstillstånd

Av: Jessika Skargren

Högsta domstolen har nyligen meddelat ett avgörande som berör frågan om när prövningstillstånd ska meddelas. Målet rör ett överklagande av Mark- och miljööverdomstolens beslut, men det är även av intresse för oss som tvistar i allmän domstol.

Vid överklagande av domar i tvistemål krävs att hovrätten meddelar prövningstillstånd för att domen ska prövas. Det finns fyra olika grunder för prövningstillstånd och föreligger någon av dessa ska prövningstillstånd meddelas. Grunderna, som återfinns i 49 kap. 14 § rättegångsbalken, kallas ändringsdispens, granskningsdispens, prejudikatdispens och extraordinär dispens.

Inledningsvis kan något kort nämnas om de två vanligaste dispensgrunderna, nämligen ändrings- och granskningsdispens. När det gäller ändringsdispens – det vill säga dispens när det finns anledning att betvivla riktigheten av det slut som tingsrätten har kommit till – ska bedömningen vara generös. Lagstiftaren har velat motverka riskerna för felaktiga avgöranden. Vad gäller granskningsdispens blir sådan särskilt relevant i stora och komplicerade mål. En prövning av målet inom ramen för prövningstillståndet är begränsad och innebär inte att hela målet tas upp till fullständig prövning. Det kan därför vara svårt att, inom den begränsade tillståndsprövningen, avgöra om målet avgjorts rätt eller inte. Målet behövs med andra ord granskas. Ett meddelat prövningstillstånd behöver alltså inte innebära att det finns omständigheter som tyder på att domslutet är felaktigt. I sammanhanget kan nämnas att parten inte får reda på vilken grund som tillståndet meddelats på.

I ett nytt avgörande från Högsta domstolen hanteras frågan om prövningstillstånd (beslut den 2 oktober 2025 i mål Ö 4564-23).

HD har ändrat Mark- och miljööverdomstolens beslut och meddelat tillstånd till prövning i Mark och miljööverdomstolen. I beslutet har HD särskilt hanterat frågor om hur reglerna gällande granskningsdispens och prejudikatdispens ska tolkas och tillämpas i miljömål. 

HD påtalar att granskningsdispens ska vara något vanligare i miljömål än i andra typer av mål, eftersom miljömålen jämförelsevis ofta är svårbedömda. Vidare menar HD att särskild vikt bör fästas vid hur domstolen utformat sina domskäl i förhållande till domslutet. I enkla ordalag – skälen bör inte vara oklara. HD fastslår slutligen att om överklagandet aktualiserar omfattande och komplicerade frågeställningar och domskälen är sådana att det, för att kunna bedöma riktigheten av domslutet, krävs en mycket ingående prövning av målet ska Mark- och miljööverdomstolen i regel bevilja prövningstillstånd enligt bestämmelsen om granskningsdispens.

Prejudikatdispens ska meddelas om det finns behov av praxis, det vill säga om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av högre rätt. 

HD anser att Mark- och miljööverdomstolen har ett särskilt ansvar för prejudikatbildningen inom miljörättens område, detta bland annat eftersom domstolen är ensam andra instans med särskild kompetens. I ansvaret ingår att domstolen har att uttala sig om tillämpningen av EU-rätten när så behövs. 

HD:s bedömning i målet var att såväl gransknings- som prejudikatdispens förelåg. Till följd därav ändrade HD underrättens beslut och meddelade prövningstillstånd.

Målet gällde som sagt prövningstillstånd i just Mark- och miljööverdomstolen. Vid bedömningen om gransknings- eller prejudikatdispens föreligger bör dock även vi som processar i hovrätterna, och inte minst i andra specialdomstolar, snegla på domskälen för ledning när vi argumenterar för prövningstillstånd.