Ersättning enligt ABT 06 / AB 04 kap 6 § 3 – analys av två domar från slutet av 2025

Standardavtalen AB 04 och ABT 06, som tillämpas i entreprenadbranschen, har en bestämmelse – kap. 6 § 3 - som syftar till att reglera ändring av avtalat pris med anledning av onormala kostnadsändringar avseende material. Bestämmelsen har under de senaste åren hamnat i fokus med anledning av den turbulenta prisutvecklingen vad gäller materialkostnader i entreprenader. Detta har inte minst aktualiserats till följd av COVID-19-pandemin och Rysslands invasion av Ukraina den 24 februari 2022.

ABT 06 / AB 04 kap 6 § 3 har följande lydelse:

”Avtalat pris skall ändras med hänsyn till dels kostnadsändring på grund av myndighets åtgärd, dels kostnadsändring som är förorsakad av krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och som avser förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, dels kostnadsändring som beror på onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden. Ändring av det avtalade priset skall dock ske endast om kostnadsändringen varit oförutsebar och väsentligt påverkar hela kostnaden för entreprenaden.”

Bestämmelsen uppställer fyra kumulativa rekvisit: det ska ha skett (1) en kostnadsändring som beror på (2) onormala prisförändringar avseende material, kostnadsändringen ska ha varit (3) oförutsebar och den ska (4) väsentligt ha påverkat hela kostnaden för entreprenaden.

I slutet av 2025 meddelades två domar av intresse, inte minst avseende vilken bevisning som krävs för att den part som gör gällande rätt till ersättning för onormala kostnadsökningar avseende material ska anses ha uppfyllt sin bevisbörda. Göta hovrätt meddelade i slutet av 2025 dom i mål T 3368-24, där en av de centrala frågorna var vilken bevisning som krävs för tillämpligheten av kap. 6 § 3. Inte långt därefter meddelade Örebro tingsrätt dom i mål T 715-23, där huvudfrågan likaså var vilken bevisning som krävs.

Göta hovrätt, mål T 3368-24

Beställaren hade anlitat en entreprenör för att bygga en industribyggnad. Avtal ingicks i februari 2021 och entreprenaden godkändes november 2022. Entreprenören begärde ersättning med stöd av kap. 6 § 3 för ökade materialkostnader. Till stöd för att entreprenören hade drabbats av onormala kostnadsökningar presenterades ett utlåtande från en av de större revisionsbyråerna, en sammanställning av kostnaderna samt underlag från relevant index för den aktuella perioden. Entreprenören lämnade däremot inte någon anbudskalkyl eller några verifikat till stöd för sina kostnader.

Vad ansåg hovrätten?

Hovrätten konstaterade att kap. 6 § 3 inte utgör en indexreglering och att det inte är tillräckligt att åberopa utredning om hur ett prisindex har utvecklats inom byggbranschen för att en entreprenör ska anses ha visat att ersättning enligt ABT 06 kap. 6 § 3 ska utgå. Hovrätten fann att den åberopade utredningen visserligen var ambitiös, men att den inte uppfyllde de krav som bör ställas på bevisningen. Enligt hovrätten hade entreprenören haft att presentera utredning om hur bolagets faktiska materialkostnader påverkats i förhållande till vad som gällde vid tidpunkten för anbudslämnandet. I avsaknad av sådan bevisning ogillades käromålet.

Örebro Tingsrätt mål nr T 715-23

Entreprenören lämnade hösten 2019 ett anbud avseende byggnation av en vattenreservoar och ingick kontrakt i januari 2020 till ett fast pris, varvid AB 04 var tillämpligt. Under entreprenadtiden ingick entreprenören ett avtal med sin polska stålleverantör som innebar rätt till särskild ersättning om det polska stålprisindexet steg med mer än fem procent. Så blev fallet, och entreprenören yrkade därefter ersättning från beställaren enligt AB 04 kap. 6 § 3 för ökade materialkostnader avseende stål och armering.

Den bevisning som åberopades av entreprenören utgjordes bland annat av avtalet med den polska leverantören, fakturaunderlag från vilka den ökade materialkostnaden framgick, statistik från anbudstiden, index före och efter anbudslämnandet, en riskanalys avseende ökade stålkostnader samt vittnesmål.

Hade entreprenören drabbats av en kostnadsökning?

Tingsrätten bedömde att avtalet med stålleverantören, kopplingen till det polska indexet och fakturaunderlaget var tillräckliga för att visa att en kostnadsökning för stål hade inträffat. Avseende armering hade entreprenören emellertid inte åberopat fakturor eller betalningsverifikat, varför kostnadsökningen i den delen inte ansågs visad.

Var kostnadsökningen onormal?

Tingsrätten fokuserade på de i målet åberopade indexen – två svenska och ett polskt. De två svenska indexen – 1041 armeringsstål och 1042 stålbalk – visade att kostnaderna hade ökat med 52,33 respektive 62,43 procent från januari till september 2021. Tingsrätten jämförde detta med att den årliga medianförändringen för samma index före anbudslämnandet hade uppgått till 3 respektive 4 procent, med ett medelvärde om 6 till 7 procent. Mot bakgrund av de åberopade indexen och vittnesmålen bedömde tingsrätten att kostnadsökningen för den aktuella perioden hade varit onormal.

Var kostnadsökningen oförutsebar? 

Tingsrätten konstaterade inledningsvis att kravet på oförutsebarhet innebär att entreprenören inte ska ha kunnat kalkylera risken för kostnadsökningen. Till stöd för att kostnadsökningen varit oförutsebar åberopade entreprenören bland annat en riskanalys som genomförts inför anbudslämnandet samt vittnesmål. Av riskanalysen framgick att entreprenören hade räknat med en viss sannolikhet för kostnadsökning avseende material, uppskattad till lägst 270 000 kr och som högst 540 000 kr. Tingsrätten beaktade att priserna på stålmaterial under en längre tid hade legat stabilt och att prisutvecklingen vid tiden för anbudslämnandet hade visat på en svag nedgång. Mot bakgrund av dessa omständigheter och entreprenörens riskanalys bedömde tingsrätten att den del av kostnadsökningen som översteg den förutsebara kostnadsökningen enligt riskanalysen var oförutsebar. Entreprenörens förutsebara kostnadsökning om 540 000 kr skulle således avräknas från kravet, och entreprenören fick bära denna del av kostnadsökningen.

Hade kostnadsökningen väsentligt påverkat hela entreprenaden?

Tingsrätten konstaterade att väsentlighetsbedömningen ska göras i förhållande till entreprenadsumman, inte i förhållande till kontraktssumman. Den oförutsebara kostnadsökningen uppgick till 3,6 procent av entreprenadsumman, vilket tingsrätten – med beaktande av uttalanden från bland annat Trafikverket och Byggföretagen – bedömde utgöra en väsentlig påverkan.

Beställaren gjorde gällande att avdrag skulle göras för den del av kostnadsökningen som understeg väsentlighetsgränsen. Tingsrätten bedömde emellertid att ett sådant avdrag inte var ändamålsenligt och konstaterade att något så kallat väsentlighetsavdrag inte skulle göras. Entreprenören tillerkändes därför ersättning för hela den oförutsebara kostnadsökningen om 3,6 procent av entreprenadsumman.

Att ta med sig? 

De ovan redovisade domarna är underrättsdomar. Högsta domstolen har ännu inte tagit ställning till frågan om hur kap. 6 § 3 ska tillämpas. Hovrättens avgörande har överklagats till Högsta domstolen. Tingsrättens avgörande har överklagats till hovrätten. Tingsrätten fann att den presenterade bevisningen var tillräcklig för att visa en kostnadsökning och prövade därför även frågorna om vad som utgör en onormal kostnadsökning, när en kostnadsökning är oförutsebar samt när en kostnadsökning väsentligt påverkar hela entreprenaden. Hovrätten ogillade talan till följd av otillräcklig bevisning. De båda domarna ger viss vägledning avseende vilken bevisning som krävs för att kap. 6 § 3 ska tillämpas.

• Entreprenören måste styrka en faktisk kostnadsökning genom exempelvis fakturaunderlag, verifikat och anbudskalkyl. Enbart åberopande av index är inte tillräckligt.
• Kostnadsökningar som bedöms ha varit förutsebara ska avräknas 
  enligt kap. 6 § 3.
• Det framgår inte av tingsrättens dom var den nedre gränsen går för när en kostnadsökning ska anses väsentligt ha påverkat hela kostnaden för entreprenaden. Rättsläget i denna del är därför fortsatt oklart.
• En kostnadsökning om 3,6 procent av entreprenadsumman ansågs innebära en väsentlig påverkan på hela entreprenaden, i vart fall enligt tingsrätten. Något så kallat väsentlighetsavdrag ska enligt tingsrätten inte göras.

Avslutningsvis påminns om att det inte finns något hinder mot att parterna redan inför avtalstecknandet bestämmer vilken nedre gräns för väsentlighetsbedömningen som ska gälla i det enskilda avtalet. Ett sådant villkor kan öka förutsägbarheten och potentiellt förebygga tvister.