Nyheter om tvistlösning #1 2025

NYHETSBREV MARS 2025 

REFLEKTIONER

När och varför tvister bör avgöras i domstol eller genom skiljeförfarande

Jag har under mitt yrkesliv både varit advokat och domare i allmän domstol. Otroligt spännande och viktiga uppdrag, som har varit roliga men också utmanande. I rollen som advokat och partsombud är det viktigast att sätta klientens intressen främst. Domarrollen innebär att skipa rättvisa. Domaren ska dock även driva praxisbildningen framåt. Då tänker jag kanske i första hand på vad jag som domare i tingsrätt skulle ägna tiden åt, även om det ändå är hos tingsrättsdomaren alla mål börjar och det är där små embryon till prejudikat faktiskt uppstår. 

I olika sammanhang förs just nu en debatt om allmänna domstolars förmåga att avgöra tvistemål inom rimliga tidsramar. I den debatten har många viktiga aspekter lyfts in, såsom fokuset på brottsbekämpning, häktade måls förtur framför andra mål och att omfattningen av komplexa tvistemål växer. Inte helt oväntat har generalsekreteraren för SCC:s Skiljedomsinstitut tagit tillfället i akt att erbjuda skiljeförfarandet som en lösning för att avlasta domstolarna från tvistemål. Jag har personligen inget emot att vissa tvister avgörs av skiljenämnd. Det är dessutom riktigt att det i majoriteten av fallen går snabbare än att ta målet till domstol och skiljenämnden besitter ofta god kompetens för att slita kommersiella tvistefrågor. Jag tycker dock att det enda rimliga skälet till att parterna ska välja skiljeförfarande är avväganden kring sekretess. Det kan helt enkelt vara viktigt att få vissa meningsskiljaktigheter prövade utan allmänhetens insyn, det får anses vara en del av affärslivet. Däremot önskar jag att intresset av snabba avgöranden inte ska ges samma tyngd i debatten. 

Vår civilprocess utvecklas genom praxis. Praxis förutsätter att de mest intressanta frågorna får prövas av allmän domstol. För att Högsta domstolen ska kunna sålla fram vilka frågor som behöver klargöras för underinstanserna krävs dessutom ofta att det finns exempel på att just den aktuella frågan kommit upp, men att det saknas givna svar. Det kan alltså behövas en viss substans av liknande mål innan det blir en fråga för högsta instans. 

Med domarglasögonen på önskar jag naturligtvis att den civilrättsliga praxisen ska fortsätta utvecklas i våra domstolar. Men hur ska jag se på saken utifrån advokatens strävan efter att sätta klientens intressen främst? Ur ett större perspektiv ligger det faktiskt även i parternas intressen att det finns en väl utvecklad och etablerad praxis, eftersom det bidrar till förutsebarheten av målens utgång och därmed möjligheten att ge klienten goda råd. Just det större perspektivet kanske är svårt att lyfta fram som ett argument som tilltalar klienten som har en specifik situation för ögonen och i själva verket kanske snabbheten då har större betydelse. Men tänk om argumenten för klientens talan är väldigt goda, men det saknas praxis på området och att möjligheten till framgång av det skälet kan anses vara begränsade? Något av ett Moment 22. 

Min önskan – både som domare och advokat – är att frågan om hastighet hanteras så att den inte blir styrande för valet mellan domstol och skiljeförfarande. Jag tror att det är fullt möjligt att driva processen effektivare än vad som många gånger sker idag. Som lyfts i debatten är det viktigt att domstolarna ser över sin organisation och vågar tänka nytt kring hantering av tvistemål. Men en förutsättning är faktiskt även en viss ansträngning från advokaternas sida. Vi kan nämligen också se till att även hålla frister och följa förelägganden från domstolar, precis som vi lyckas göra i skiljeförfaranden. Och vi kan hjälpa till att driva målet framåt genom att komma med konstruktiva förslag – med vår klients bästa i fokus!        

Elin Awerstedt, Advokat/Partner, MAQS Advokatbyrå

ps. Registrera dig gärna för kommande nyhetsbrev och eventinbjudningar vi knappen nedan. 

Prenumerera på nyheter/event

SKYDDA FÖRETAGET RÄTT

Undvik fallgroparna i rättsskyddsförsäkringen

En rättsskyddsförsäkring är en resurs som kan vara viktig för ett företag. Den erbjuder ett ekonomiskt stöd i tvister och kan vara en faktor som bidrar till att säkerställa företagets ”access to justice”. Eftersom förändringar kan uppstå i både företagets behov och i försäkringsvillkoren, är det dock viktigt att regelbundet se över dessa. 

En ofta förbisedd aspekt vid val av försäkring är hur val av tvistlösningsmetod kan påverka möjligheten att ta rättsskydd i anspråk. Många kommersiella avtal innehåller klausuler som styr hur tvister ska lösas – det kan exempelvis vara genom tvistlösning i allmän domstol eller skiljeförfarande, och att detta ska föregås av någon form av medling. Dessa klausuler kan i sin tur inverka på om och hur en rättsskyddsförsäkring kan användas. 

En del rättsskyddsförsäkringar täcker exempelvis inte kostnader för tvister som är kopplade till utländsk domstol. De kan i stället vara begränsade till att täcka kostnader inom den svenska rättsordningen. Motsvarande begränsning kan föreligga av att tvistens motpart har hemvist någon annanstans än i Norden – om inte företaget har tecknat ett specifikt tillägg eller villkor som gör att försäkringen omfattar internationella tvister. 

En annan begränsning kan till exempel vara att rättsskyddsförsäkringen överhuvudtaget inte täcker kostnader som är relaterade till skiljeförfaranden. Företaget kan då självt behöva stå för alla kostnader vilket kan komma att påverka hur det väljer att förhålla sig till tvisten i fråga. 

För att säkerställa att valet av tvistlösningsklausul inte blir en svag punkt vad gäller finansiering kan företag alltså ta följande enkla steg:

• konsultera sitt juridiska ombud och försäkringsbolag för att få förståelse för hur avtalsklausuler påverkar rättsskyddet, och om nödvändigt
• teckna en särskild försäkring eller ett särskilt tillägg som innefattar för företaget aktuella tvistlösningsmetoder.

Det är även möjligt att under pågående tvist förankra åtgärder hos försäkringsbolaget, såsom medling, för att säkerställa att de kan täckas av ersättningen.

Sammanfattningsvis är det viktigt för företag att noggrant överväga hur rättsskyddsförsäkringen och tvistlösningsklausuler i avtalen samverkar. Genom att rådgöra med juridiska ombud och försäkringsbolag samt, vid behov, justera försäkringsvillkoren kan företag säkerställa att de är rätt skyddade mot oväntade kostnader och risker i tvister. 

Sofia Ekman, Senior Associate, MAQS Advokatbyrå

RÄTTSFALL

Dyr nota vid fråga om skiljenämnds behörighet

Svea hovrätt meddelade den 31 januari 2025 dom i mål T 5378-21 och 5288-21, gällande en talan om ändring av skiljedom från Stockholms Handelskammares skiljedomsinstitut (”SCC”). 

Den 30 juni 2015 påkallade tre bolag med säte i Cypern (”Bolagen”) skiljeförfarande mot Ukraina vid SCC. Bolagen gjorde gällande att Ukraina, i strid med Energistadgefördraget (ECT), hade vidtagit åtgärder som påverkat värdet av Bolagens aktieinnehav i det ukrainska olje- och gasbolaget Ukrnafta. Ukraina bestred käromålet och yrkade även att Bolagens talan skulle avvisas med åberopande av åtta grunder. En avvisning av talan innebär att målet inte prövas i sak på grund av att det saknas behörighet eller andra så kallade processuella förutsättningar för att pröva målet.

Skiljenämnden meddelade dom den 4 februari 2022 och avvisade Bolagens talan på tre av de grunder som Ukraina åberopat. 

Bolagen förde talan om ändring av skiljedomen till vid hovrätten och yrkade att skiljedomen skulle upphävas i dess helhet.

Hovrätten fann att skiljenämnden gjort rätt som avvisat talan, och ogillade därför Bolagens käromål vid hovrätten. Däremot bedömde hovrätten att talan inte kunde avvisas på samtliga av de tre grunder som skiljenämnden anfört.

Ukraina gjorde i målet gällande att Bolagens talan skulle avvisas bland annat med hänsyn till att Bolagen inte ingått något bindande skiljeavtal enligt artikel 26 ECT, eftersom Bolagen saknade relevanta investeringar i enlighet med ECT. Ukraina yrkade även avvisning bland annat med åberopande av att Bolagen – och dess verkliga huvudmän – hade ägnat sig åt korruption.

Hovrätten fann att skiljenämnden inte skulle ha avvisat Bolagens talan på grund av korruption. Även om sådana handlingar i och för sig skulle ha vidtagits ansåg hovrätten att det saknas rättsligt stöd för att lägga sådana omständigheter till grund för avvisning. Enligt hovrätten skulle invändningen i stället ha prövats som en del av saken.

Hovrätten ogillade däremot käromålet på den grunden att det inte var visat att parterna hade ingått något skiljeavtal.

Hovrätten påpekade inledningsvis skillnaden mellan ett påstående att behörighet föreligger i och för sig och ett påstående att ett skiljeavtal har ingåtts. När part invänder att ett skiljeavtal inte ingåtts ankommer det enligt hovrätten på käranden att bevisa att så är fallet. Något stöd av påståendedoktrinen fick Bolagen alltså inte. Påståendedoktrinen innebär att den part som påstår behörighet enbart behöver åberopa omständigheter som ligger till grund för behörighet (och alltså inte bevisa densamma). Hovrätten gjorde en bevisprövning och fann att Bolagen inte hade visat att vederlag erlagts för någon av de Ukrnafta-aktierna som bolagen ägt. Därmed ansågs Bolagen inte ha bevisat att de gjort en investering i ECT:s mening genom sitt ägande av sådana aktier. Grund saknades därför för att parterna, genom ECT, ingått ett skiljeavtal och käromålet ogillades. Det kan konstateras att prövningen blev omfattande och rättegångskostnaderna, totalt sett, översteg 200 miljoner kronor. 

Jessika Skargren, Advokat/Legal Director, MAQS Advokatbyrå

RÄTTSFALL

Tolkning av upphovsrättsavtal – med särskilda hänsyn, men utan några speciella tolkningsprinciper? 

Högsta domstolen har den 28 februari 2025 genom avgörandet ”Deckarserien” (mål nr T 5449-23) lämnat vägledning om vad som gäller vid tolkning av upphovsrättsliga avtal. Avgörandet slår fast att några speciella tolkningsprinciper inte ska anses gälla – i stället ska det som gäller för avtalstolkning i allmänhet samverka med upphovsrättsliga hänsyn, alltså att det senare kan vägas in som preciserade och kompletterande omständigheter. 

Målet gällde en tvist mellan två författare, en kvinna och en man, som samarbetade avseende en bokserie. När samarbetet avbröts under arbetet med den andra boken träffade författarna ett avtal innebärande att kvinnan var ensam upphovsman till den andra boken. Den fulla upphovsrätten skulle tillhöra henne. Sedan kvinnan skrivit klart boken och gett ut den stämde mannen henne och förlaget för upphovsrättsintrång. Mannen menade att deras avtal innebar att kvinnan bara hade rätt att använda konceptet till bokserien – inte de texter som han hade författat.

I sitt avgörande kom Högsta domstolen fram till att det inte förekommit något intrång och att mannen hade överlåtit sina rättigheter. Mannen hade heller därför inte rätt till skadestånd. Det som är särskilt intressant är hur Högsta domstolen kom fram till detta slut. 

Det har argumenterats länge om särskilda principer ska gälla för tolkning av upphovsrättsliga avtal. Gemensamt för sådana principer kan sägas vara att omfattande och tydliga avtal ska tolkas till upphovsmannens fördel och att mer rättigheter inte ska anses ha övergått till en förvärvare än vad som uttryckligen framgår av avtalet. De som varit förespråkare av sådana tolkningsprinciper har ofta hänvisat till att upphovsmän har en särskilt skyddsvärd position. I sammanhanget har betydelsen av att stimulera skapande lyfts, liksom att upphovsmän ska skyddas från dem som kan tänkas vilja utnyttja deras verk. 

Det Högsta domstolen konkluderar diskussionerna med i ”Deckarserien” är att det inte ska anses gälla några speciella tolkningsprinciper. I stället får upphovsrättsliga hänsyn vägas in som preciserande och kompletterande omständigheter. Vad innebär det ställningstagandet konkret? Om en gemensam partsavsikt inte går att fastställa ska tolkningen av ett avtal göras utifrån objektiva grunder. Som utgångspunkt används avtalets ordalydelse. Om ordalydelsen i sin tur inte ger tillräcklig ledning kan i stället ledning behöva sökas i andra fakturor. Sådana kan vara avtalets systematik, praktiska funktion och bakgrund. Vilken tolkningsfaktor som blir utslagsgivande får då – nu även konstaterat vid upphovsrättsliga avtal – avgöras vid en helhetsbedömning i det enskilda fallet. Mot bakgrund av de diskussioner som varit, är avgörandet ett välkommet klargörande för de parter som kan tänkas påverkas. 

Sofia Ekman, Senior Associate, MAQS Advokatbyrå