Nyheter om tvistlösning #2 2025

 NYHETSBREV JUNI 2025 

Så skyddar du ditt företag i tuffare tider

Vi ser en tydlig ökning av fordringstvister där gäldenären saknar medel att betala. Det skapar en utmanande situation – som fordringsägare vill man rädda så mycket som möjligt av sin fordran, till så låg kostnad som möjligt. 

Det är inte ovanligt att man som fordringsägare i kommersiella sammanhang har en helt oprioriterad fordran, och att man endast kan förvänta sig en bråkdel av det ursprungliga fordringsbeloppet vid en framtida utdelning i samband med konkurs.

Nedan följer några råd och tips för att så långt som möjligt skydda sig mot denna typ av situation.

• Håll koll på era avtalsparters ekonomi. Ta indikationer på betalningssvårigheter på allvar. Var inte rädda för att begära ut ekonomiska uppgifter från era avtalsparter. Kontrollera era avtalsparters historik. Ta gärna hjälp av verktyg som tillhandahålls av kreditupplysningsbolag för detta. 

• Var inte onödigt generösa med att låta avtalsparter slira med betalningar. I den utsträckning ni går med på att skjuta på betalningar, var noga med att dokumentera orsaken. Be motparten bekräfta att fordran i och för sig är ostridig, men att de på grund av likviditetsbrist eller motsvarande inte kan genomföra betalningar enligt avtal. 

• Var även noga med att kommunicera att ni genom eventuella tillfälliga överenskommelser på intet sätt accepterat ändringar i det bakomliggande avtalet. 

• Acceptera inte påstående om bristande betalningsförmåga utan att begära in uppdaterade balans- och resultaträkningar.

• Var inte rädda för att begära olika former av säkerhet, även i en för motparten pressad situation. Detta kan vara särskilt relevant vid överenskommelser om avbetalningsplaner. Som exempel kan nämnas personliga borgensåtaganden, moderbolagsgarantier, bankgarantier, pant i fastighet eller företagsinteckningar. 

• Överväg möjligheten att säga upp avtalet så snart det är görligt. Kommersiella avtal innehåller oftast regleringar om rätten till förtida uppsägning på grund av betalningssvårigheter. Uteblivna betalningar eller leveranser medför i de flesta fall även en hävningsrätt, oaktat om detta uttryckligen angivits i avtalet. Det gäller dock att försäkra sig om att grund för hävning verkligen föreligger innan man verkställer hävningen, då man annars kan riskera omfattande skadeståndsskyldighet. 

• Eftersom konkurs ofta innebär ett bakslag för alla inblandade parter kan det vara läge att försöka hitta kreativa lösningar. Var dock noga med att kontrollera så att eventuella betalningar/uppgörelser håller även vid en potentiell konkurs. Om man har gynnats framför andra borgenärer, kan en betalning återvinnas i ett senare led. 

• Om man inte kan åstadkomma en överenskommelse med gäldenären som man känner sig trygg med, bör man överväga att skaffa en exekutionstitel (exempelvis ett beslut om betalningsföreläggande). KFM är ofta behjälpliga att finna tillgångar som kan bli föremål för utmätning, exempelvis kan det finnas möjlighet att erhålla utmätningsbeslut på utställda fakturor. 

• Om ni misstänker att motparten planerar att vidta åtgärder som kommer försvåra eller omöjliggöra era möjligheter att få betalt, kontakta gärna oss omedelbart. Vi kan då undersöka möjligheterna att begära säkerhetsåtgärder genom domstol (exempelvis genom kvarstad).

Kontakta oss gärna så hjälps vi åt att hitta lösningar.

Björn Goldman
Advokat/partner, MAQS Advokatbyrå
bjorn.goldman@maqs.com

Ps. Ny läsare? Registrera dig för kommande nyhetsbrev här.

FRAMTIDSSPANING

AI i tvistlösning – en ny era för juridiska tjänster

Artificiell intelligens (AI) har under de senaste åren gjort ett markant intåg i den juridiska sfären och börjar få allt större inverkan på hur vi kan hantera tvister. AI:s kapacitet i tvister tilltar snabbt och klyftan mellan manuellt arbete och AI växer sig allt större. Denna utveckling medför både spännande möjligheter och utmanande frågeställningar för jurister och parter i tvister. Hur balanserar vi effektivitet mot rättssäkerhet? Vilken roll kommer mänskliga bedömningar att spela i framtidens rättsprocesser? Och hur förbereder sig juridiska aktörer för en framtid där AI integreras alltmer?

Vi kan redan idag se att AI ökar effektiviteten och förbättrar språkhanteringen, vilket leder till kostnadseffektivitet genom minskat rutinarbete. Än så länge är möjligheten att genomföra tillförlitliga rättsutredningar och analyser med hjälp av AI begränsad. Det finns givetvis också mellanmänskliga aspekter såsom empati, förhandlingsförmåga och kontextuell förståelse som AI sannolikt inte kommer att kunna ersätta fullt ut. Att som juridisk aktör implementera AI på ett genomtänkt sätt är alltså inte avsett att ersätta jurister, utan snarare att ge dem verktyg att optimera den juridiska rådgivningen.

EU:s AI-förordning som trädde i kraft 2024 (och som kommer att implementeras stegvis fram till 2027) har betydelse för hur juridiska aktörer får använda AI i tvistlösningsprocesser. För högriskapplikationer, exempelvis AI-system som används för att analysera bevisning eller föreslå juridiska strategier, kommer strängare krav på transparens, dokumentation och mänsklig tillsyn att gälla. Förordningen innehåller också regler om bedrägligt skapad eller manipulerad AI-genererad bevisning och ställer krav på att så kallade "deepfakes" (AI-genererade bilder, ljud eller videor som imiterar verkliga personer eller händelser) måste märkas tydligt. Domstolar och skiljenämnder kommer sannolikt att behöva utveckla nya metoder för att bedöma bevisvärdet av AI-genererat material. Vid användning av AI-tjänster i tvister, och särskilt vid skiljeförfaranden, är det dessutom viktigt att säkerställa skyddet för konfidentiellt material.

Sammanfattningsvis står vi inför en spännande tid. Den allmänna uppfattningen är att AI inte kan eller kommer kunna ersätta skickliga jurister. I stället skapar AI en ny typ av rådgivare, en som kombinerar mänsklig expertis med avancerad teknologi för att leverera mervärde till sina kunder. Som användare av juridiska tjänster bör man aktivt fråga sina rådgivare hur AI integreras i verksamheten och vilka rutiner som finns för kvalitetssäkring av AI-genererade resultat. 

Mikaela Lindén
Biträdande jurist, MAQS Advokatbyrå
mikaela.linden@maqs.com

DOMAR OCH RÄTTSFALL

Hovrätten rev upp del av klandrad skiljedom i tvist om Mall of Scandinavia

Efter ett långdraget skiljeförfarande i en uppmärksammad entreprenadtvist om bygget av köpcentret Mall of Scandinavia har Svea hovrätt nu upphävt en del av skiljedomen i ett nyligen avgjort mål om klander av skiljedom.

Den aktuella tvisten mellan beställaren Rodamco och entreprenören Peab uppkom i samband med att köpcentret färdigställdes 2016. Peab krävde ytterligare betalning avseende bl.a. ändrings- och tilläggsarbeten, störningar och förändrade förutsättningar samt hinderkostnader på grund av förtida ibruktagande. Rodamco framställde å sin sida motkrav på skadestånd, ersättning för fel i entreprenaden samt förseningsviten.

Tvisten hanterades i ett skiljeförfarande som pågick under hela sex år mellan 2017 och 2023, då slutlig skiljedom meddelades.

Ett skiljeförfarande är ett alternativt forum för avgörande av kommersiella tvister utanför det ordinarie domstolssystemet. Vid ett skiljeförfarande utser de tvistande parterna själva en eller flera s.k. skiljedomare för att avgöra tvisten. Ett skiljeförfarande administreras av ett privat skiljedomsinstitut, t.ex. Stockholms Handelskammares Skiljedomsinstitut. En av de fördelar som brukar framhållas med ett skiljeförfarande är att processen som regel går betydligt snabbare än en prövning i allmän domstol.

I den slutliga skiljedomen från 2023 förpliktades parterna ömsom att utge ersättning till varandra i vissa delar, medan andra delar av parternas respektive krav ogillades. Då Peab ansågs som den i huvudsak vinnande parten förpliktades Rodamco att ersätta Peabs rättegångskostnader med 90 miljoner kronor, samt att därutöver svara för merparten av de administrativa kostnaderna för skiljeförfarandet.

En meddelad skiljedom är slutlig, vilket innebär att den inte kan överklagas i sak. Under vissa särskilda omständigheter öppnar lagen emellertid upp för att angripa en skiljedom på formella grunder. Det kan exempelvis handla om att skiljemännen har överskridit sitt uppdrag eller att det har förekommit handläggningsfel som har inverkat på målets utgång. En missnöjd part kan i dessa fall väcka en s.k. klandertalan vid hovrätten. En klandertalan kan leda till att hovrätten upphäver skiljedomen helt eller delvis. Det sistnämnda, dvs. att domen upphävdes delvis, blev också fallet för skiljedomen i tvisten mellan Rodamco och Peab.

Efter att skiljedomen hade meddelats väckte Rodamco klandertalan i Svea hovrätt. Enligt Rodamco hade skiljenämnden överskridit sitt uppdrag och gjort sig skyldig till handläggningsfel i ett antal olika avseenden. Vad avser flertalet punkter, delade hovrätten inte Rodamcos uppfattning att skiljenämndens handläggning brustit.  På en punkt ansåg hovrätten emellertid att skiljenämnden hade brustit genom att inte ha prövat de grunder som Rodamco hade åberopat. Detta utgjorde enligt hovrätten ett handläggningsfel av sådan dignitet att det fanns skäl att upphäva den del av skiljedomen som felet hänförde sig till. Eftersom merparten av Rodamcos klandergrunder emellertid lämnades utan bifall ansåg hovrätten att Peab, oaktat handläggningsfelet i den bifallna delen, var den i huvudsak vinnande parten i målet. Rodamco förpliktades därför att ersätta Peab med ytterligare drygt 21 miljoner kronor i rättegångskostnader för den två år långa klandertvisten i hovrätten.

Parterna i kommersiella tvister har i många fall tungt vägande affärsmässiga intressen av att få till stånd ett snabbt avslut på tvisten. Det är bl.a. av detta skäl som en effektiv eninstansprocess, som ett skiljeförfarande erbjuder, kan framstå som ett attraktivt alternativ till att tröska målet genom instanserna vid de allmänna domstolarna. Tvisten om Mall of Scandinavia illustrerar dock att även skiljeprocesser i större format kan bli seglivade (och kostsamma) historier som dessutom riskerar att fortsätta i form av klandertvister även efter en meddelad skiljedom. En upphävd skiljedom öppnar dessutom upp för ett nytt framtida skiljeförfarande i den upphävda delen. Det finns därmed all anledning att beakta risken för klandertalan både med hänsyn till den extra tidsutdräkt som den kan innebära och dess påverkan på processbudgeten.

Siran Alkhamisi
Advokat, MAQS Advokatbyrå, siran.alkhamisi@maqs.com
Filip Redin
Biträdande jurist, MAQS Advokatbyrå filip.redin@maqs.com

COURT OF ARBITRATION FOR SPORTS (CAS)

Vad är och gör idrottens högsta domstol?

På MAQS har vi lång erfarenhet av att hantera kommersiella och idrottsrelaterade tvister, inklusive skiljeförfaranden inför Court of Arbitration for Sport (CAS). I denna artikel ger vi en kortfattad beskrivning av CAS, som är idrottens högsta domstol, och ger några korta fakta kring processerna.  

Kortfattade fakta

1.  En domstol med specialisering inom idrottsjuridik
   CAS har sitt huvudkontor i Lausanne i Schweiz och handlägger mål från idrottsorganisationer, idrottsutövare och andra involverade parter världen över.
   CAS är den ledande skiljedomstolen för idrottsrelaterade tvister, i allt från dopningsärenden till kommersiella avtalsfrågor. CAS är uteslutande inriktad på idrottsrelaterade tvister med särskilt utnämnda skiljedomare, vilket innebär att tvister i CAS avgörs av experter med djupgående juridiska kunskaper och stor branschkännedom.
2.  Oberoende och neutralitet
   CAS är organisatoriskt fristående från internationella idrottsförbund och andra intressegrupper.
3. Anpassade regelverk och riktlinjer
   CAS har sitt säte i Schweiz vilket medför att schweizisk rätt blir tillämplig när det gäller processuella frågor. Därtill har CAS att tillämpa internationella regler och riktlinjer inom idrotten som parterna har enats om. I många fall är det idrottsförbundens regelverk, vilka ofta är anpassade till idrottens egna särdrag.
4. Betydelsen av skiljeavtal
   De flesta tvister i CAS bygger på att idrottsorganisationer, förbund och atleter har avtalat om att överlämna potentiella tvister till CAS. Skiljeavtalen är ofta inskrivna i stadgar eller regelverk, vilket kan vara avgörande för att tvister inte ska hamna i allmänna domstolar. Även kommersiella avtal som ingåtts mellan parter inom idrotten hänvisar ofta till CAS som tvistlösningsmekanism.
5. Effektiva och snabba processer
   Idrottens värld är tidskänslig. Som utgångspunkt är processerna i CAS skriftliga med ett fåtal skrifter från respektive part, vilket gör att korta handläggningstider ofta är en realitet och inte bara en önskan. Huvudregeln är att vardera parten får skriva en skrift och om det bedöms nödvändigt får respektive part avge varsin svarsskrift med anledning av vad som anförts. 
6. Begränsade överklagandemöjligheter
   CAS-domar är bindande och kan endast överklagas vid grova rättegångsfel eller handläggningsfel i CAS. Överklagandeinsats är schweiziska federala domstolen. Detta innebär att CAS erbjuder en effektiv väg till slutgiltiga beslut.
7. Internationellt erkännande och genomslag
   CAS-domar erkänns och kan verkställas internationellt, vilket är avgörande för idrottare och organisationer med globala verksamheter. 

Court of Arbitration for Sport 

Inom idrottsvärlden har skiljeförfaranden länge ansetts erbjuda flera fördelar för att lösa idrottsrelaterade tvister. Domstolar i Europa och världen över har historiskt sett avstått från att ingripa i idrottstvister (detta har dock börjat förändras senaste åren), med uppfattningen att idrottsorgan är bättre lämpade att bedöma idrottsrelaterade frågor och att det är att föredra att lösa rättsliga tvister ”inom idrottsgemenskapen”. 

För att upprätthålla och skydda principen om skiljeförfarande som förstahandsvalet inom idrottsgemenskapen föreskriver i regel internationella idrottsförbunds regelverk att tvister ska lösas genom skiljeförfarande. Varje internationellt förbund har som utgångspunkt inrättat ett eget tvistlösningssystem, vilket ålägger parterna att avstå från vanliga domstolar och överlämna tvister till ett utsett beslutsfattande organ eller en skiljenämnd. Nationsförbunden och dess medlemmar kopplas sedan på genom att i det internationella förbundets regelverk ålägga nationsförbunden att inkludera motsvarande tvistlösningsmekanism i sina egna regelverk.

Utifrån hur den internationella idrotten, och frågorna som följer i dess kölvatten, har utvecklats under de senaste 40 åren, så har utvecklingen av en global högsta domstol för idrott förmodligen både varit nödvändig och oundviklig.

Historik och utveckling CAS

Den globala “högsta domstolen” för idrott, dvs. CAS, grundades 1984 av Internationella Olympiska Kommittén (IOK) för att på ett flexibelt, snabbt och kostnadseffektivt sätt hantera det ökande antalet idrottsrelaterade tvister. Sedan dess har CAS, som har sitt säte i Lausanne i Schweiz, erbjudit ett internationellt forum för idrottare, klubbar, förbund och så vidare. CAS är ett oberoende organ för avgörande av tvister inom idrotten. 

Med nästan 300 skiljemän från 87 länder, och fler än 900 registrerade ärenden under 2023 och 2024, har CAS genom åren befäst sin ställning som ”den internationella högsta domstolen för idrott”. Vägen dit har dock varit långt ifrån rak. Många internationella förbund – såsom International Association of Athletics Federations (IAAF) – hade länge egna organ för rättsliga prövningar. I början verkade CAS dessutom som en del av IOK, med IOK som både politisk och ekonomisk huvudman. Som den schweiziska federala domstolen påpekade i en dom från 1993 uppkom därigenom farhågor om CAS självständighet gentemot IOK. Domen blev senare en starkt bidragande orsak till att det 1994 inrättades ett nytt administrativt organ, International Council of Arbitration for Sport (ICAS). Dess syfte är att underlätta hanteringen av idrottsrelaterade tvister och att tillvarata CAS oberoende samt parternas rättigheter. ICAS ansvarar också numera för både administrationen och finansieringen av CAS, vilket tidigare låg hos IOK.

I dag erkänner samtliga olympiska idrottsförbund och flera icke-olympiska förbund CAS jurisdiktion, och den schweiziska federala domstolen har även bekräftat CAS roll som en oberoende skiljedomstol och ”världens högsta domstol för idrott”.

CAS idag – organisation, lagval och lex sportiva

I linje med att CAS betraktas som ett legitimt skiljedomsinstitut föreskrivs det i CAS Code of Sports-related Arbitration (CAS-koden) att CAS uppdrag är att tillsätta skiljenämnder med ansvar för att lösa tvister inom idrotten genom skiljeförfarande och/eller medling enligt kodens processregler. För att fullgöra detta har CAS tre avdelningar: en antidopningsavdelning, en avdelning för ordinarie skiljeförfarande och en avdelning för skiljeförfarande av överklaganden.

Antidopningsavdelningen inrättades för att pröva dopningsmål i första instans, medan avdelningen för ordinarie skiljeförfaranden administrerar och hanterar tvister som kan uppstå på grund av en skiljeklausul i ett avtal eller regelverk, eller genom ett senare upprättat skiljeavtal. Avdelningen för överklaganden tar upp överklaganden av beslut från förbund, föreningar eller andra idrottsliga organ när dess stadgar eller regelverk - eller ett särskilt avtal - föreskriver att beslut ska kunna överklagas till CAS.

Det är viktigt att påpeka att oavsett vilken avdelning som handlägger ärendet sker skiljeförfarandet i CAS med säte i Schweiz. Följaktligen är den schweiziska lagen om internationell privaträtt (PILA) tillämplig, vilken reglerar alla skiljeförfaranden som hålls i Schweiz.

När det gäller vilken lag som ska tillämpas i sak beror detta på om det är fråga om ett ordinärt förfarande, ett överklagandeförfarande eller ett dopningsförfarande. I ett ordinärt förfarande prövas sakfrågor enligt den lag som parterna valt, eller om inget val har gjorts enligt schweizisk lag. Vid överklagandeförfaranden tillämpas i första hand det berörda idrottsförbundets regelverk och i andra hand den lag som parterna valt. Om inget lagval har gjorts, tillämpas lagen i det land där det berörda idrottsförbundet har sitt säte, alternativt de rättsregler som skiljepanelen finner lämpliga. I dopningsförfaranden ska panelen tillämpa de relevanta antidopningsbestämmelserna eller den lag som parterna har valt eller, om inget val har gjorts, schweizisk lag. 

CAS axlar rollen som en slags högsta domstol globalt genom att utveckla ett transnationellt idrottsrättssystem – ”lex sportiva”. Lex sportiva fungerar som en ”global idrottsrättslig kod” som både speglar idrottens särprägel och är anpassad till de internationella rättsliga principer som kan bli aktuella i tvister.

Fotbollsrelaterade tvister är vanligast i CAS

Varje år publicerar Fédération Internationale de Football Association (FIFA) statistik över tvister och skiljedomar från CAS som involverar FIFA, dess medlemsförbund och aktörer inom den globala fotbollen. Rapporten innehåller även sammanfattningar av viktiga rättsliga frågor och prejudikat som har haft särskild betydelse under året.  

Under 2024 registrerades 916 mål hos CAS. Av dessa var drygt 70 procent överklagandeförfaranden, dvs. en idrottsutövare eller en idrottsorganisation hade överklagat ett beslut fattat av ett nationellt eller internationellt idrottsorgan. 

En betydande del av de tvister som uppkommer ”i samband med idrott” är relaterade till fotboll och av de 916 målen i CAS år 2024 hade 657 mål anknytning till internationell, kontinental och nationell fotboll, dvs. närmre 72 procent. Majoriteten av dessa (72 procent) var överklagandeförfaranden. Ungefär hälften av de överklagade besluten rörde arbetsrättsliga frågor, följt av disciplinära frågor som stod för nästan 20 procent. 

MAQS – lång erfarenhet som juridisk rådgivare i idrottsrelaterade tvister 

MAQS är marknadsledande inom sport-, spel- och eventjuridik och företräder regelbundet parter som ombud i processer inför CAS. Är du nyfiken på att höra mer om idrottsrättsliga tvister och förfaranden i CAS, tveka inte på att ta kontakt med MAQS bransch- och specialistgrupp inom sport-, spel och eventjuridik.

Malin Stenberg
Advokat/Legal Directort, MAQS Advokatbyrå, malin.stenberg@maqs.com